Hemlängtan

Idag känner jag mig stressad. Jag väcks alldeles för tidigt av barnen. Min nattsömn blev kortare än vad jag hade behövt. Hela morgonen har påverkats negativt. Jag är inte alls lika energisk och tänker inte lika klart. Allt går liksom lite trögare.

Vad som stressar oss är väldigt individuellt. Jag är extremt känslig för dålig sömn, andra reagerar knappast på att förlora några timmars sömn här och var.

Jag måste bara få skriva några ord om lilltjejens underbara fröken. Hon är en sådan där klassisk dagisfröken, med många år på nacken som verkligen kan barn! Och hon älskar sitt jobb! Det förstod jag redan under inskolningen. Det känns tryggt att lämna på morgonen för jag vet att Ellen kommer att ha en kanonbra dag på förskolan och mycket är frökens förtjänst. Hon jobbar såklart inte själv, utan de är ett team. Men det är hon som gör det där lilla extra som man kanske inte ser, men som man känner. Och det gillar jag. Jag gillar att lämna ifrån mina barn till de som älskar sitt jobb. Undrar just hur det skulle kännas om jag lämnade barnen till någon/några som bara gick till jobbet för att de var tvungna. En extra eloge ikväll till Mait för att jag får hämta hem en glad och lekfull tjej varje eftermiddag!

Jag är utbildad Postpartum Doula. I Kalifornien fick jag aldrig frågan vad jag gör när jag jobbar som Postpartum Doula, nu får jag den frågan i stort sett dagligen. Och jag förstår varför! Sverige har ett helt annat socialt system uppbyggt kring graviditet och förlossning jämfört med en del andra länder. MEN det betyder inte att svenska kvinnor inte har samma grundläggande behov som t ex kvinnor i USA. Vi är ju alla kvinnor!

Vi flyttade från Kalifornien i början av sommaren, fick nycklarna till vår nya bostad i juli och containern med prylar från USA kom i augusti. När vi flyttade till Kalifornien visste vi inte riktigt hur länge det skulle bli och vi hade ingen container i den riktningen inkluderat i vårt kontrakt, vilket gjorde att vi valde att magasinera en hel del prylar då (för 6,5 år sedan) och dessutom göra oss av med en del större möbler etc som inte skulle få plats i förrådet vi hyrde.

Och så kom den då äntligen, snön! Det gick inte att ta fel på barnens entusiasm imorse. Och för våra barn var det verkligen efterlängtat. I Kalifornien är det alltid blå himmel, soligt och varmt, barnen har sett snö och åkt skidor, men inte till vardags. Och det märks när vi ska på med alla kläder på morgonen. Vi är inte vana!

Jag har precis lämnat mina barn på skolan och cyklar i ett lugnt tempo tillbaka in mot stan. Jag njuter och cyklar så långsamt att jag knappast har styrfart. Morgonen bjuder på blå himmel och det är alldeles blankt på Mälaren. Jag andas in frisk, kall luft och boostar med ny energi för en ny dag. En alldeles speciell dag. Jag har så många nya idéer i mitt huvud, så jag känner att jag bara vill hem till kontoret för att sätta mig ner och sortera ut vad som känns mest rätt att ta tag i först. Men det är ingen brådska, jag kommer att hinna med det som är tänkt att jag ska hinna med idag. Även om listan som jag kommer skriva ner säkert kommer räcka till för jobb i 10 år framöver.