Vi sitter i köket och äter vår frukost hela familjen. Innan min dotter som är 8 år börjar äta ställer hon allt som står på bordet i en rad. Jag frågar henne vad hon gör och hon säger som om det vore en självklarhet att hon bara ställer paketen i ordning efter hur mycket socker varje produkt innehåller. Längst till vänster står den osötade mandelmjölken och längst till höger står pappas apelsinjuice...
Jag ler och sneglar på min man som också ler och ytterligare en gång får vi bevis på att vi som föräldrar är förebilder för våra barn, de tar efter vad vi gör. Vi pratar inte överdrivet mycket om mat i vår familj, men tydligen har fröken O snappat upp att socker ska man helst inte få i sig.
Hela situationen för mina tankar tillbaka till min egen barndom när nyckelhålsmärkningen var ett nytt påfund och min mamma lärde mig att det som man inte ska äta så mycket av är fett. Och så länge man inte äter för mycket kalorier på en och samma dag är allt bra. Sedan spelade det ingen roll om det var halvfabrikat, sötningsämnen eller en massa socker i maten. Huvudsaken var att det var nyckelhålsmärkt, då var det bra mat!!
Denna artikel handlar om trender i kosthållning, tron på att ens föräldrar besitter den rätta kunskapen, bristen på ifrågasättande av normer som byggs upp i samhället och medias makt över människan.
Det är intressant med trender inom kosthållning och vilken makt media besitter när det gäller att förstärka tron om huruvida olika kosthållningar är bra eller dåliga. Av rent intresse går jag online och söker på ”nyckelhålsmärkning” och högst bland sökträffarna hamnar livsmedelsverkets sida i ämnet. Jag som trodde att nyckelhålsmärkningen i princip var utrotad vid det här laget eller åtminstone rödlistad läser istället att ett samarbete med Danmark och Norge påbörjades i juni 2009 och att märkningen numera omfattar 2500 produkter på den svenska marknaden. Vidare läser jag:
”Livsmedelsverket registrerade nyckelhålet som varumärke 1989 enligt den svenska varumärkeslagen (1960:644). Symbolen togs fram för att visa konsumenten vägen till livsmedel med mindre fett och mer fibrer.
Sedan dess har märkningen utvecklats och omfattar nu både färdigförpackade matvaror och vissa oförpackade livsmedel, färdiglagade rätter, recept och mat på restaurang. Villkoren för att få märka livsmedel med nyckelhålet har också utvecklats och innefattar nu fibrer och fullkorn, fett och fettkvalitet, socker och salt.”
Det är tydligen så man gör när man börjar inse att vissa trender inte håller i längden, man utvecklar sin trend så att den passar in bättre...
Tänk vad många år jag själv gått och trott på vad min mamma lärde mig vad gäller mat när jag var liten utan att vare sig jag eller hon själv ifrågasatte varför det inte var bra att äta många kalorier eller mycket fett. På smörgåsarna breddes ”lätt och lagom”, sedan en light leverpastej och mjölken jag drack var såklart lättmjölk. Min familj var inte annorlunda jämfört med någon annan. Det var så man åt då.
Det verkar som att vissa delar av den trenden hänger kvar även idag och dessvärre är det generellt en sämre kosthållning idag jämfört med för 25 år sedan skulle jag vilja påstå. Det är ju inte direkt som så att hel- och halvfabrikat, produkter med alldeles för många konstiga bokstavskombinationer på innehållsförteckningen och snabbmat minskar på marknaden. Jag har ärligt talat svårt att hitta riktig mat i affärena, jag får verkligen leta för att hitta ekologiska råvaror i kött-, fisk-, frukt och grönsaksdiskarna.
Nu när jag själv fått erfara hur viktig kosthållningen är, hur mycket maten man stoppar i sig faktiskt spelar roll, så blir jag uppriktigt orolig när jag samtidigt inser att livsmedelsverket fortfarande predikar för den kosthållning som bröt ner mig.
Jag har nu med riktig mat (dvs inga hel eller halvfabrikat, lightprodukter, sötningsämnen etc) lyckats bygga upp min hälsa igen. Det har tagit över ett år, men oj vad jag lärt mig på vägen!!
Varför gör vi det så svårt för oss själva när det gäller mat? En varierad kost med mycket protein, riktigt fett, grönsaker och frukt känns ganska trendfri och får såklart inte särskilt mycket uppmärksamhet i media. Vad är det att skriva om och diskutera?
Det är mer intressant att skriva om 5:2 dieten, bantning på olika sätt och hur någon lyckats tappa 20 kg på två veckor. Jag frågar mig hur de långsiktiga resultaten ser ut och hur dessa människor egentligen mår, vad som hände sedan...
Jag tycker inte om att använda ordet diet, jag gillar ordet livsstil. För det är en livsstil att ta sig tid att laga mat från grunden med ekologiska råvaror. Det är något man väljer att göra och sedan väljer att hålla fast vid eftersom det ger resultat i form av en bättre hälsa. Aldrig någonsin skulle jag få för mig att återgå till nyckelhålsmärkt, bantningskurer på någon vecka och perioder med bara sallad och lättmjölk. Jag vet bättre nu och jag blir glad innerst inne att min lilla dotter kommer till mig och ställer samma frågor som jag ställde till min mamma när jag var i hennes ålder. Skillnaden är att jag inte fastnat för medias skriverier, eller för någon tidstypiskt trend här och nu. Jag förklarar helt enkelt för min dotter att ju mer ekologiska råvaror vi använder när vi lagar vår mat desto bättre och äter man mycket protein och fett så blir man inte så särskilt sugen på godis och annat sött. Kroppen är så fiffigt konstruerad.
Jag har mycket svårt att se att mitt synsätt på mat skulle kunna vara en trend. Jag har svårt att se att min dotter kommer att svara sin dotter på ett annorlunda sätt om en sisådär 25 år när hon får samma frågor, eller så kommer det nya trender som biter så hårt på gemene man att även den pålästa faktiskt återigen inte förstår vad som är riktig mat. Det återstår att se.
Det är inte alltid barnen jublar över maten som serveras och visst äter vi flingor ibland och kex från affären (dock alltid glutenfritt) och andra hel- eller halvfabrikat, men ju mer mat vi lagar själva desto bättre för alla.
Ikväll serveras grillad lax med ratatouille och örtsmör. Till det dricker vi vatten eller mandelmjölk. En helt vanlig tisdag i vår familj.